Hur firade man jul förr på den svenska landsbygden? Min faster, Anna Magnusson, född 1913 har berättat om hur de firade jul i Källshyltan på 1930-talet. Det är en fascinerande berättelse som här återges:
Min barndoms jul
Tiden före jul var en arbetsam tid. Pappa var i skogen och kolade milor, de gamla, mamma och vi barn, fick sköta djur, ladugård och alla sysslor så gott vi kunde. Vatten och ved bars dagligen in. Julgrisen skulle slaktas och redas till. Korvar av olika slag skulle göras, blodkorv, leverkorv, fläskkorv och grynkorv, som torkades på en stång i taket. Paltbröd var också på en stång Kött och fläsk saltades i en träbalja , lite senare konserverades en del. Så var det lutfisken, jag vill minnas att vi köpte 5 kg och lutade i två omgångar. Det var billig mat på den tiden.
Vi var 12 personer en period på 20-talet. Vi var sju barn mor, far, farmor o farfar och en gumma, Klara från Maden. När hennes man dog kunde hon ej vara ensam i stugan, så hon fick flytta hem till oss. Hon var född i Källshyltan, så hon sa att hon kommit hem.
Att baka till denna stora familj var ett tungt arbete. Jag minns särskilt mammas stora sirapsburkar fulla med skorpor, sockerringar och avlånga ringar. Småkakor och pepparkakor bakades en hel del. Matbrödet skulle räcka över hela helgen, det packades ner i en stor träkista. De sista kakorna blev nog lite mögliga ibland, men vi åt och mådde väl. Så det är nog inte så farligt med lite mögel, som det sägs nu.
På kvällen före julafton skulle vi bada i en stor kittel som ställdes in på köksgolvet. De äldre väntade med sitt bad tills vi barn hade lagt oss. Farfar tyckte det var besvärligt, så han väntade tills julaftons morgon. Han ville vänta så länge som möjligt.
Pappa brukade koka en sorts kolaliknande karameller, ibland stelnade de inte utan blev kladdiga, ibland blev de hårda. som sten, men då varade de länge, så det var ju bra. Så var kopparlocken på spishyllan och bunkarna på väggen blankputsade. Trägolvet i köket skurat och rena trasmattor på. Ofta var det nya vävda till jul.
Så var det julafton. Vi doppade i grytan vid middagstiden. Det var kokt kött, korv och grisfötter som var speciellt till juldoppet, så ock hemkokt dricka. Så var det dags att klä granen. Vi hade änglaspel i toppen och snurrande lyktor på grenarna, girlanger av halm och färgade pappersrutor, som vi gjort själva. Vid femtiden var kaffet dukat i finrummet, granen var tänd och vi alla 12 satt runt bordet. Då var det jul!
Mamma kom då in med en paket som hade kommit tidigare från Amerika, som hon gömt tills nu. Det var en paket till var och en, inslaget i fina silkespapper med sidenband och små fina märken med namnen på. Så fina paket hade vi inte sett förut. Vi fick pennlådor, halsband, underkläder, näsdukar, slipsar, strumpor och allt möjligt. Farmor fick glasögon en gång och hon såg bra med dem. Så det är inte nödvändigt att prova ut dem som vi gör. Det var en dotter till Klara som sände dessa gåvor.
En stund senare bultar det på dörren och då kommer pappa in utklädd till tomte. Det hade vi aldrig sett tidigare så vi blev både förvånade och rädda. Sedan gick han 2 km. till Hanabo. Där var en flicka som hette Vivi. hon var sommarbarn från Borås, så var hon där på julen också. Det blev ett minne för henne som hon aldrig glömmer. Jag hade brev från henne för en tid sen och då skrev hon om detta. Sedan gick han till Kärringabacka som ligger 2 km. på andra sidan Källshyltan, vi bytte .julklappar med våra kusiner där. Det var verkligen inte dåligt av honom att gå så långt på julafton.
Lite senare dunkar det åter på dörren och den öppnas försiktigt, så kommer ett paket, runt som en boll inkastandes Det var från kusinerna i Kärringabacka. Så tittar vi på våra julklappar var väl både glada och besvikna. Det var ju mest kläder och nyttosaker, några leksaker räckte inte pengarna till. Vi flickor fick en ask med glaspärlor som vi tyckte mycket om. Vi trädde halsband och ringar av dem. Sedan var det kvällsmålet med gröt, smörgås och bruna bönor som var pappas bästa rätt.
En sed var att lampan skulle brinna julnatten. Den skruvades ner till en svag låga, så att fotogenen skulle räcka hela natten. Korna skulle också ha en extra havrenek.
När vi blev större gick vi till julottan. Om det ej var månljust hade vi en stallykta att lysa med. Vi gick förbi Hanabo, Nabbans och Toftåsen så kom dem från Hanhyltan och Källåsen, så det blev en stor skara när vi kom till kyrkan. Den svarta mässhaken med det stora silverkorset som pastor Rimborg bar beundrade vi mycket.
Julkalasen som sedan var i mellandagarna fick vi barn ej vara med på. Men vi väntade troget på kakpåsen som de hade med hem, vi delade kakorna i små bitar till var och en.
Detta var som jag minns min barndoms jul.
Anna Magnusson
Systrarna Anna, Elsa, Märta och Maja-Greta. Fotot från omkring 1925. Anna är i så fall 12 år och står bakom till vänster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar